Det har varit en tuff helg som va.. Våran älskade katt smillan, gick bort från oss i fredags eftermiddag. Hon blev aldrig bättre som vi hade hoppats. Men nu är hon väl på ett bättre ställe och slipper lida.. Jag saknar henne, men undviker att tänka på det, för då kommer tårarna. Känns väl fortfarande overkligt och jag tror fortfarande att hon kommer möta upp mig när jag kommer hem. Vår andra katt charlie som var smillans bror, saknar henne också.. Det märks på honom. Hon var ju bara 4 år.. Känns förjävligt..
