HEJ
Ja igår hände det som jag inte ens i mina vildaste fantasier hade tänkt mig skulle kunna hända. Man kan säga att jag blev kickad, för att sparka på den (mig) som redan ligger. Mamman i familjen kom upp till mig på kvällen efter att hon hade lagt barnen och frågade om vi kunde prata en stund, trodde jag typ skulle få någon utskällning eller någe eftersom man vet aldrig när man har gjort någe fel. Men de hon sa var att hon inte tyckte att jag klickade med familjen, främst inte med den äldsta pojken i familjen, å att de inte ville ha mig som au pair längre. Det kändes ju underbart :( Jag har fått 2 weeks notice om man säger så. Så jag kommer att vara hemma senast den 31 juli nu då.
Drömmen som blev mardröm kan man säga. Hade ju hur mkt som helst planerat och trodde att jag hade tiden till att göra det också. Men icke sa nicke. Men de värsta e ju att det tar en stor törn på självförtroendet så man känner sig urusel och det känns inte som att man har gjort ett bra jobb alls som att man har gjort alla besvikna. Inte för att det är så. Men de är så det känns. Så man är inte direkt sugen på att vara i någon annan familj just nu som au pair direkt. Känns som alla e uppblåsta här och vill bara härifrån just nu.
Det som är mest positivt med att komma hem är att få träffa och vara mkt med knäppgöken, och alla andra kompisar å familjen. Men allt annat känns som det bara har spruckit. Jag menar, vad ska jag göra i sverige? Försöka hitta jobb? Vill ju inte plugga än, så de e la det som gäller. Men var hittar man ett jobb? Saker som man inte direkt orkar tänka på, Men de e la bara att försöka koncentrera sig på det positiva. Fick ju iaf vara i London i 1 ½ månad och fick betalt för de :P De har varit en bra upplevelse ända tills igår. Undrar hur man ska ta sig igenom dagarna som följer nu bara. Vet dessutom inte när jag kommer att kunna hem. Så allt känns bara skit just nu. Å jag kan ju säga att jag inte fick lite ont i huvet igår pga av alla tårara som föll. fattar inte varför, å vad jag skulle gjort annolunda?!
Livet e underbart, men fan inte just nu!!!
See ya!
Ja igår hände det som jag inte ens i mina vildaste fantasier hade tänkt mig skulle kunna hända. Man kan säga att jag blev kickad, för att sparka på den (mig) som redan ligger. Mamman i familjen kom upp till mig på kvällen efter att hon hade lagt barnen och frågade om vi kunde prata en stund, trodde jag typ skulle få någon utskällning eller någe eftersom man vet aldrig när man har gjort någe fel. Men de hon sa var att hon inte tyckte att jag klickade med familjen, främst inte med den äldsta pojken i familjen, å att de inte ville ha mig som au pair längre. Det kändes ju underbart :( Jag har fått 2 weeks notice om man säger så. Så jag kommer att vara hemma senast den 31 juli nu då.
Drömmen som blev mardröm kan man säga. Hade ju hur mkt som helst planerat och trodde att jag hade tiden till att göra det också. Men icke sa nicke. Men de värsta e ju att det tar en stor törn på självförtroendet så man känner sig urusel och det känns inte som att man har gjort ett bra jobb alls som att man har gjort alla besvikna. Inte för att det är så. Men de är så det känns. Så man är inte direkt sugen på att vara i någon annan familj just nu som au pair direkt. Känns som alla e uppblåsta här och vill bara härifrån just nu.
Det som är mest positivt med att komma hem är att få träffa och vara mkt med knäppgöken, och alla andra kompisar å familjen. Men allt annat känns som det bara har spruckit. Jag menar, vad ska jag göra i sverige? Försöka hitta jobb? Vill ju inte plugga än, så de e la det som gäller. Men var hittar man ett jobb? Saker som man inte direkt orkar tänka på, Men de e la bara att försöka koncentrera sig på det positiva. Fick ju iaf vara i London i 1 ½ månad och fick betalt för de :P De har varit en bra upplevelse ända tills igår. Undrar hur man ska ta sig igenom dagarna som följer nu bara. Vet dessutom inte när jag kommer att kunna hem. Så allt känns bara skit just nu. Å jag kan ju säga att jag inte fick lite ont i huvet igår pga av alla tårara som föll. fattar inte varför, å vad jag skulle gjort annolunda?!
Livet e underbart, men fan inte just nu!!!
See ya!
