ULLA KARLSSON

"Jag känner mig otillräcklig. Känner att jag inte har någon kontakt med omvärlden. Som att jag är helt ensam. Men jag är inte ensam. Men jag känner mig som det. Vill ha någon vid min sida, men vet att jag kommer förmodligen aldrig att hitta någon att ha där. Visst att jag kan gilla personer, men jag tror det är mest deras uppmärksamhet jag vill ha, den känns bra. Så det kanske inte är personerna i säg som jag gillar. Utan mer känslan av att inte vara ensam. För som sagt jag känner mig ensam.

Vill veta om de e någon där ute som kan gilla mig. Men på ett sätt kommer det aldrig att funka så. Jag vill inte veta det, för om jag vet det, kanske jag går efter den personen utan att ens gilla den och då blir det bara ett misstag. Jag måste gilla en person om det någonsin ska hålla, måste gilla den mer än att bara gilla. Jag måste känna att jag inte kan vara utan den. Det har jag inte känt hittills. För om den inte är en sån person som jag känner så för så kommer min hjärna bara att fantisera ihop att personen i fråga är så, trots att den inte är det. Det kommer att fantisera ihop en person som är perfekt, som inte ens har en likhet med den riktiga personen. Min hjärna har en tendens att göra det. Därför ska jag från och med nu komma bort från det mönstret.

Jag ska inse att jag inte behöver någon som jag inte älskar. Jag vet att jag har vissa krav och jag kommer inte nöja mig vid mindre. Jag vill känna mig älskad och jag ska göra det en dag. Det lovar jag. Men jag ska inte känna mig tvungen att älska tillbaka, det måste komma naturligt. Det måste kännas bra, jag måste kunna vara mig själv. Jag måste kunna lita på mig själv. Skita i alla andra. Göra vad jag vill. Jag vill börja om från början, bara starta om, göra en omprogrammering. "